erixonochlundmarkk

för tre år sedan hade jag en förjävlig vecka då allting hände. när den veckan äntligen var över drog jag och mattan hem till jullan glada över att allt hade löst sig och kändes bra igen. men direkt vi kom dit fick jag ett samtal av pappa som var i sthlm och sa att våran hund puma hade sprungit bort på vitberget. vi tog det inte så allvarligt med drog direkt dit med ficklampor och letade, vilket även många i släkten hade gjort. vi delade upp oss och alla var helt övertygade om att vi skulle hitta henne. tyvärr blev det inte så utan vi fick ett samtal av polisen som sa att vårat lillhjärta hade blivit överkörd. jag föll ihop på marken och tårarna rann för både mig matilda och jullan, tänkte "hur fan kunde den här veckan bli värre". kom och tänka på det här när jullan fick tillbaka sin borttappade katt förra veckan och känslorna kom upp igen. vissa förstår nog inte hur man kan bli så ledsen över ett djur, men för oss var det som att förlora en i familjen.